Synd om mig, eller inte

Jag ska börja med att tacka för alla snälla kommentarer till mitt förra inlägg. Jag brukar ju försöka lämna svar på alla men den här helgen och gårdagen försvann i ett enda febrigt töcken. Jag har faktiskt åkt på världens förkylning med feber och ont i kroppen, halsen, öronen, mm. Jag försökte verkligen in i det längsta att hålla mig på benen men till slut var jag tvungen att erkänna nederlaget och lägga mig i lördags eftermiddag. Sedan dess har jag mest sovit och det först nu jag ens orkar ta mig upp ur sängen så det kanske var orsaken till förra veckas extrema trötthet.

Och nu ska jag fortsätta att sova för huvudet håller på att sprängas i bitar och mina ögon känns som sandpapper.

Visst ja, jag tycker faktiskt det är ganska skönt att bli liggande för en helt vanlig sjukdom även om jag på något sätt trott att jag skulle vara förskonad från allt annat... och visst tycker jag lite synd om mig själv, fast på ett helt normalt sätt.