Lördag morgon

Det bästa jag vet är att vakna upp en lördag morgon och veta att hela helgen ligger framför oss, helt oplanerad. Utan ett enda måste, inte ens städning, och dessutom vara hemma i mitt eget hem. På det viset kan vi göra precis det som faller oss in... Nästan.

Den här helgen ska vi inte göra ett endaste dugg. Det har jag bestämt. Inte åka till mina föräldrar, inte hälsa på någon annan heller, inte åka och handla, bara vara hemma. Vi har haft allt för få sådana helger på sista tiden och jag är så innerligt trött...

C tror förstås att jag ska på tjejfest ikväll. Det har han tackat ja till, åt mig. Jag vet inte riktigt varför han vill bli av med mig, eller varför han tror att han kan lova saker jag ska göra, men han lär bli besviken. Vill han så gärna ha tjejfest får han väl gå själv… Eller det kanske förresten är en dålig idé, jag känner en del av mina väninnor allt för väl för det. Av någon anledning tycks han fått för sig att jag behöver komma ut och ha lite roligt... Jag vet inte, men roligt är inte längre en tjejfest eller utekväll. Det var länge sedan det var det. Roligt är helt andra saker numera och det har absolut inget att göra med min syn. Jag misstänker, eller jag hoppas det åtminstone, att det är en naturlig förändring i livet. För de flesta… utom för somliga av mina vänner förstås, som tydligen aldrig verkar vilja sluta festa. Men det kanske är jag som är ovanligt tråkig, jag vet inte. Fast jag vet ju att C känner exakt likadant själv så jag förstår inte varför han tror att jag har andra preferenser helt plötsligt.

Och nu… ska jag gå upp om en stund, innan C vaknar och jag har gott om tid... vilket jag lär behöva för jag ska baka scones, koka kaffe och ägg, pressa apelsiner… Mums... Men tidsödande. Jag fixar frukosten och han får städa upp röran efter mig. Praktiskt...

Jag älskar lördagsmorgnar. I alla fall de som är som denna.

Trevlig helg önskar jag er alla.