Ella heter jag som skriver om livet efter. Livet efter en diagnos, och med en sjukdom som är på god väg att göra mig blind.
Att skriva här hjälper mig att ta mig igenom en skrämmande resa jag inte frivilligt påbörjat. Men jag skriver inte bara om tråkigheter, jag skriver också om kärlek, familj och om saker som upprör eller engagerar mig. Skrivandet här är inte bara en ventil och ett utlopp för mina känslor, det är också ett nytt sätt att få vara kreativ när inte det gamla fungerar längre.
Genom min blogg har jag haft den stora lyckan att få lära känna nya vänner vars råd och stöd jag är tacksam för.
Min blogg är mycket personlig och privat, här skriver jag ofta sådant jag inte klarar av att prata om. Det är i skyddet av anonymiteten som mina tankar får välbehövlig frihet så jag ber dig - respektera det.
Mycket ligger det i Mauro Scoccos ord. Kan bara svara med ett annat citat som jag tänker på i sammanhanget. "We are adaptable creatures. It's the source of our earthly comfort and, I suppose, of our silent rage" (ur Michael Cunninghams bok A home at the end of the world)
Å vad jag känner mig som en klagande lort när jag läser hos dig, och ser våra olika öden just nu! Min vän... jag har inga tröstens ord att ge, men ett är säkert, fick jag en enda önskan just nu så skulle jag överlåta den till dig!
I varje ord du skriver bor skönheten, det kan inget ändra på!!
Hej, jag är en liten spammare med ett viktigt uppdrag; Jag ger folk fler sidvisningar, och gör folk populära. Hur jag gör? Jag sprider ordet om en hemsida som genererar fler sidvisningar! Allt man behöver göra för att få fler är att tipsa sina vänner, så går allt som på räls: http://www.mer-trafik.se/cgi-bin/ref.cgi?r=korpen Tack för ordet. Hoppas du inte blev alltför irriterad. :)
Vill bara kika in! Jag tänker att visst är det så när man har förmågan att se eller höra eller vad det nu är så tar man den för given man kan inte förstå. När man sen drabbas så slår insikten till rätt så hårt och man kan inte förstå hur man ska kunna vara utan det. Man klarar det ju men... Det är så mycket som man tidigare bara har tagit för givet som helt plötsligt blir en ynnest i stället... Stor kram på dig vännen!
Jag tror inte, ärligt och uppriktigt, att det går en dag som jag inte tänker på dig!
När jag och Carolina var ute på promenad, och vi gick på den lilla skogsgenvägen, så sa jag till henne: "Vad ser du precis där vid kanten?" "Vadå, jag ser ett dike, där det växer en massa smörblommor" svarade hon, och tyckte nog att jag frågade dumt. "Ja, och vad ser du bortanför diket då?" fortsatte jag ändå min utfrågning. "Ja, en massa granar"...svarade hon. Å nu hörde jag att hon blev lite irriterad över mina frågor... Då sa jag: "Carolina, det du tar som självklart, att se några smörblommor i ett dike, och några tråkiga gröna granar... kan för någon annan vara den högsta önskan i livet att få uppleva! Vi har också så mycket att vara tacksamma för, du och jag!" Hon var tyst en lång stund, och så sa hon: "Ja, mamma... jag har aldrig tänkt så... men du har rätt...vi har mycket ändå!"
En liten sommarhälsning från mig till dig! Just idag röjer jag bland lite papper, pärmar och sån't och hittar en hel del. "Alla våra drömmar var blec de av?" Tja, en del av dem har jag inte kunna styra i den riktning jag ville då. Ibland undrar jag hur mitt nu sett ut om jag kunnat det. Å jag har semester förresten, det är inte en dröm utan en verklighet och jag behöver den så väl! Kram på dig!
... och vi lär oss leva med det vi inte vill skulle vara. Trots att allt inuti kämpar emot. Men livet är starkast och vinner. Och vi finner annat som vi värderar högt. Stor kram Ella!
Det är första gången jag "hälsar på". Men inte sista. jag hoppas att ni haft en riktigt skön sommar!
Jag har själv ett "handikapp". Och jag brukjar sägat till folk när de frågar hur det går och hur jag mår; "Jag kommer aldrig att acceptera detta, men jag har lärt mig leva med det".
Vissa dagar känns livet helt OK och andra känns det så orättvist. När jag läser vad du skriver får du mig att stanna upp och tänka på vad livet egentligen är. Det är inte bara det man ser, utan även det man INTE ser.
Om jag inte minns fel är det födelsedag hos dig idag, så STORT GRATTIS! Har varit väldigt dålig på att skriva en lång tid. Har haft många jobbiga saker det senaste året. Två av dessa verkar ha löst sig bra nu i veckan. På tisdag blir det läkarbesök och kanske en lösning för framtiden. Vet inte hur och om jag vill men något måste göras. Hoppas du har haft en underbar sommar med din familj. Många kramar K
16 kommentarer:
Mycket ligger det i Mauro Scoccos ord. Kan bara svara med ett annat citat som jag tänker på i sammanhanget. "We are adaptable creatures. It's the source of our earthly comfort and, I suppose, of our silent rage" (ur Michael Cunninghams bok A home at the end of the world)
Å vad jag känner mig som en klagande lort när jag läser hos dig, och ser våra olika öden just nu!
Min vän... jag har inga tröstens ord att ge, men ett är säkert, fick jag en enda önskan just nu så skulle jag överlåta den till dig!
I varje ord du skriver bor skönheten, det kan inget ändra på!!
Varmaste kramen idag...
Hej, jag är en liten spammare med ett viktigt uppdrag; Jag ger folk fler sidvisningar, och gör folk populära. Hur jag gör? Jag sprider ordet om en hemsida som genererar fler sidvisningar! Allt man behöver göra för att få fler är att tipsa sina vänner, så går allt som på räls:
http://www.mer-trafik.se/cgi-bin/ref.cgi?r=korpen
Tack för ordet. Hoppas du inte blev alltför irriterad. :)
Vill bara kika in! Jag tänker att visst är det så när man har förmågan att se eller höra eller vad det nu är så tar man den för given man kan inte förstå. När man sen drabbas så slår insikten till rätt så hårt och man kan inte förstå hur man ska kunna vara utan det. Man klarar det ju men... Det är så mycket som man tidigare bara har tagit för givet som helt plötsligt blir en ynnest i stället... Stor kram på dig vännen!
Jag tror inte, ärligt och uppriktigt, att det går en dag som jag inte tänker på dig!
När jag och Carolina var ute på promenad, och vi gick på den lilla skogsgenvägen, så sa jag till henne: "Vad ser du precis där vid kanten?"
"Vadå, jag ser ett dike, där det växer en massa smörblommor" svarade hon, och tyckte nog att jag frågade dumt.
"Ja, och vad ser du bortanför diket då?" fortsatte jag ändå min utfrågning.
"Ja, en massa granar"...svarade hon. Å nu hörde jag att hon blev lite irriterad över mina frågor...
Då sa jag:
"Carolina, det du tar som självklart, att se några smörblommor i ett dike, och några tråkiga gröna granar... kan för någon annan vara den högsta önskan i livet att få uppleva! Vi har också så mycket att vara tacksamma för, du och jag!"
Hon var tyst en lång stund, och så sa hon: "Ja, mamma... jag har aldrig tänkt så... men du har rätt...vi har mycket ändå!"
Jag har lärt mig mycket av dig, min vän... !
Varm kram...alltid!
En liten sommarhälsning från mig till dig!
Just idag röjer jag bland lite papper, pärmar och sån't och hittar en hel del. "Alla våra drömmar var blec de av?" Tja, en del av dem har jag inte kunna styra i den riktning jag ville då. Ibland undrar jag hur mitt nu sett ut om jag kunnat det.
Å jag har semester förresten, det är inte en dröm utan en verklighet och jag behöver den så väl!
Kram på dig!
Kramar...
... och vi lär oss leva med det vi inte vill skulle vara. Trots att allt inuti kämpar emot. Men livet är starkast och vinner. Och vi finner annat som vi värderar högt. Stor kram Ella!
Kikar in hos dig... som alltid.
En vana som inte är så lätt att bryta ;).
Varma kramar till dig
Å jag säger som Dubbelörnen... och du har lämnat outplånliga spår i mitt liv!
Hoppas allt är väl med dig...
Varm kram..
Vill bara skriva en liten hälsning till dig.
Hoppas att allt är väl med er.
Det är första gången jag "hälsar på". Men inte sista. jag hoppas att ni haft en riktigt skön sommar!
Jag har själv ett "handikapp". Och jag brukjar sägat till folk när de frågar hur det går och hur jag mår; "Jag kommer aldrig att acceptera detta, men jag har lärt mig leva med det".
Vissa dagar känns livet helt OK och andra känns det så orättvist. När jag läser vad du skriver får du mig att stanna upp och tänka på vad livet egentligen är.
Det är inte bara det man ser, utan även det man INTE ser.
Kram!
Vill bara tala om att jag tittat in och att jag tänker på dig. Stor kram.
Så var jag här igen ;).
Tankarna finns hos dig...
Varma kramar
Om jag inte minns fel är det födelsedag hos dig idag, så STORT GRATTIS!
Har varit väldigt dålig på att skriva en lång tid. Har haft många jobbiga saker det senaste året. Två av dessa verkar ha löst sig bra nu i veckan. På tisdag blir det läkarbesök och kanske en lösning för framtiden. Vet inte hur och om jag vill men något måste göras.
Hoppas du har haft en underbar sommar med din familj.
Många kramar K
Fyllde du år i torsdags?
Stor GRATTIS till dig!
Tack för hälsningen hos mig.
jag blev så glad när jag såg ditt namn där.
Hoppas att det är bra med er alla.
Kramar från mig i Bolebygd
Skicka en kommentar