tag:blogger.com,1999:blog-7075977102406583005.post3654391673033449800..comments2023-12-27T19:36:41.045+01:00Comments on Livet efter: SommarrapportEllahttp://www.blogger.com/profile/16133152654669320402noreply@blogger.comBlogger3125tag:blogger.com,1999:blog-7075977102406583005.post-75772901086574211612008-08-28T22:19:00.000+02:002008-08-28T22:19:00.000+02:00va roligt attdu uppdaterat lite jag har missad det...va roligt attdu uppdaterat lite jag har missad det min feeds finkar tydligen inte helt ;) kram på dig //MonicaMonicahttps://www.blogger.com/profile/12300187457255234897noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7075977102406583005.post-42275633007027756922008-08-26T08:43:00.000+02:002008-08-26T08:43:00.000+02:00Kul att se dig här igen! Jag har saknat dina inläg...Kul att se dig här igen! Jag har saknat dina inlägg. Låter som du haft en toppensommar! :)<BR/><BR/>Och vilka härliga ungar! Barn är verkligen underbara med sina kommentarer och sitt sätt att tänka och vara. Helt naturliga och oförstörda, vilket är mer än man kan säga om oss vuxna. ;(<BR/><BR/>Om jag kände dig, så skulle jag nog höra till kategorin som låtsades som ingenting vad gäller ditt handikapp, tyvärr får jag väl säga. Jag har kompisar som är synskadade, men dom har varit det redan innan jag lärde känna dom, och då går det (tycker jag) så mycket lättare att ta det naturligt. Jag tror att människor som försöker låtsas som ingenting, gör det för att dom är rädda för att såra dig, att göra dig ledsen. Dom vill inte påminna dig om det som självklart är uppenbart för dig varje dag. Men så skulle nog jag tänka i alla fall, att jag inte skulle vilja "strö salt i såren" genom att prata för mycket om ditt handikapp. Och jag skulle vara rädd för att ta <I>för</I> mycket hänsyn. Jag skulle också låtsas som ingenting därför att jag vill vara så äckligt fördomsfri som ingen människa kan vara. Knäppt egentligen. <BR/><BR/>Det är väl lite som med annan sorg (du går ju också igenom en sorgeprocess, antar jag) att man vill att människor ska vara naturliga mot en. Men absolut inte låtsas som om ingenting har hänt. Man vill att människor ska visa att dom bryr sig, utan att det går till överdrift, och att dom vågar fråga och kommentera. En svår balansgång, som inte så många klarar. <BR/><BR/>Hoppas du får en lika fin höst som sommaren varit!chaoshttps://www.blogger.com/profile/11131024571499608142noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7075977102406583005.post-68956537793404348722008-08-26T08:26:00.000+02:002008-08-26T08:26:00.000+02:00En stor grattiskram lite försenat!!Så roligt att f...En stor grattiskram lite försenat!!<BR/><BR/>Så roligt att få ett livstecken fr dig igen :). Kikar ju in här med jämna mellanrum, man kan ju inte bara bryta en invand vana så där bara... ;)<BR/><BR/>Vilka underbara barn! Sitter här o skrattar högt åt deras "nu är hon blind igen". Det är nog precis så det är, att man själv sätter begränsningar. Vilken tur då att du har dem :).<BR/><BR/>Min väninna som jag tidigare berättat om hon säger precis som du, att man kan dela in folk i två kategorier. Jag lärde känna henne precis när hon fick beskedet om synen o har ett förhållande till hennes "blindhet" precis som din man o barnen. <BR/><BR/>Lustigt att det ska behöva vara så, men det du beskriver känner jag även igen fr människors reaktioner efter att vi miste vår lilla. De som kämpar för att låtsas att allt är preciiiis som vanligt o de som inte vet hur mycket omsorg de ska dränka en i *skrattar*.<BR/><BR/>Ta hand om dig vännen o skickar<BR/>många varma kramar till digDubbelörnhttps://www.blogger.com/profile/14724125243902109886noreply@blogger.com