tag:blogger.com,1999:blog-7075977102406583005.post2461935368692033426..comments2023-12-27T19:36:41.045+01:00Comments on Livet efter: Mardrömmen fortsätterEllahttp://www.blogger.com/profile/16133152654669320402noreply@blogger.comBlogger14125tag:blogger.com,1999:blog-7075977102406583005.post-35702437257160438062007-11-18T13:03:00.000+01:002007-11-18T13:03:00.000+01:00Jag sitter här och försöker finna ord. Mest känner...Jag sitter här och försöker finna ord. Mest känner jag ilska, ilska mot att du måste genomleva detta. Det är ingen som har förtjänat ett så grymt öde. Jag vill säga eller göra något för dig. Men det går ju inte. Men mina tankar har du nu och alltid. Styrkekramar...Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7075977102406583005.post-80795656383711045322007-11-17T23:08:00.000+01:002007-11-17T23:08:00.000+01:00Mina tankar har varit hos dig... o jag har inte or...Mina tankar har varit hos dig... o jag har inte orden men vet också att jag inte behöver dem egentligen. Bara du vet att jag finns här o att jag har dig i mina tankar räcker ändå en bit...<BR/><BR/>Varmaste kramarna till dig vännenDubbelörnhttps://www.blogger.com/profile/14724125243902109886noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7075977102406583005.post-9614032911381535402007-11-17T22:04:00.000+01:002007-11-17T22:04:00.000+01:00Ella, att läsa det du skriver är att bli berörd oc...Ella, att läsa det du skriver är att bli berörd och det gör att jag inser än mer att det kan inte vara svårt för C att älska dig!<BR/>F ö så har alla uttryckt så många av de tankar som virvlade i mig när jag läste ditt inlägg första gången idag (ja, jag har läst det flera ggr) men inte fick pränt på.<BR/>Hoppas du kan få en vilsam natt!Annikahttps://www.blogger.com/profile/15436743079890300669noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7075977102406583005.post-79791265068516584632007-11-17T22:03:00.000+01:002007-11-17T22:03:00.000+01:00Fy fan. Är det första jag instinktivt tänker. Och ...Fy fan. Är det första jag instinktivt tänker. Och inget kan man skriva för att trösta. Jag försöker, lönlöst, att föreställa mig. Men det går ju inte. Det enda som poppar upp i huvudet är: det måste kännas som om man är inlåst i ett svart rum.<BR/><BR/>Då och då gör jag en "Ellabella"; jag blundar när jag ska göra nåt. Men det slår nästan aldrig fel: jag öppnar ögonen i sista sekunden. Och tänker samma sak: för henne hjälper det inte att öppna ögonen.<BR/>För några veckor sen så skulle jag göra te. Jag stängde ögonen från det att jag fyllde vattenkokaren med vatten. Sen fumlade jag tillbaka den till uppvärmningsplattan. Och så skulle jag leta efter te. Har ett helt skåp med olika sorter. Det var bara att ge upp, och ta första bästa jag kunde "känna". Och givetvis så brände jag fingret, när jag skulle hälla i vattnet i koppen; eftersom jag stoppade ned ett finger en bit, för att kunna "känna" när jag hällt upp tillräckligt. Så jag brände mig satan. Och öppnade ögonen. Och tänkte på dig.MonasUniversumhttps://www.blogger.com/profile/10325347244913785589noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7075977102406583005.post-22254859976368746882007-11-17T19:59:00.000+01:002007-11-17T19:59:00.000+01:00Har inga ord , vill bara du ska veta att jag finns...Har inga ord , vill bara du ska veta att jag finns här och tänker på dig, kan bara hålla med alla skrivare innan mig *kramar om*Monicahttps://www.blogger.com/profile/12300187457255234897noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7075977102406583005.post-49067128091352317792007-11-17T18:25:00.000+01:002007-11-17T18:25:00.000+01:00Kära du. Du finns i mina tankar hela tiden. Du har...Kära du. Du finns i mina tankar hela tiden. Du har en tuff uppgift framför dig men du kommer att klara den, det är jag övertygad om. Med kraft från dig själv, från C, från vänner och bloggvänner.<BR/><BR/>I tanken så stöttar jag dig allt vad jag kan. Stor kram!!!Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7075977102406583005.post-24996198858787730772007-11-17T16:59:00.000+01:002007-11-17T16:59:00.000+01:00Jag kan bara hålla med de övriga som har varit för...Jag kan bara hålla med de övriga som har varit före. Det finns inga ord som kan hjälpa dig igenom det här. Vill att du ska veta att jag finns här och tänker på dig. Att jag hoppas och tror att allt ska bli, om inte bra, men så mycket bättre.<BR/>Kramar till er bådaAnonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7075977102406583005.post-81712823405883466722007-11-17T12:58:00.000+01:002007-11-17T12:58:00.000+01:00Har inga ord, ditt mörker måste vara fruktansvärt ...Har inga ord, ditt mörker måste vara fruktansvärt att uppleva...<BR/>Det går inte att sätta sig in i detta...<BR/><BR/>Tänker på dig!<BR/><BR/>Kram CarolineAnonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7075977102406583005.post-11155531101997028012007-11-17T12:23:00.000+01:002007-11-17T12:23:00.000+01:00Min vän... jag tror vi saknar orden allihopa! Hur ...Min vän... jag tror vi saknar orden allihopa! Hur ska man hitta exakt det ord som man vill ska trösta mest! Sanningen är ju att orden blir, och känns så futtiga att ge, för allihopa skulle vi nog vilja vara där och bara krama om dig! <BR/><BR/>När du skriver: "Och ändå… jag vet inte hur många gånger jag undrat idag varför han är här, varför han inte tar den enkla vägen, han kan ju trots allt välja. Han måste inte följa mig på den här vägen… jag däremot… har inget val…<BR/>Och sedan, samtidigt så tänker jag på hur jag skulle känna om situationen vore den omvända och jag inser att… Jag är glad att den inte är det. För… för mig skulle det vara värre att stå bredvid och inte kunna göra något mer än bara finnas än att faktiskt gå igenom detta" så tänker jag: Jo, han hade visst ett val, och det valet har han redan gjort! Han valde dig, Ella.. för att han älskar dig! Inte för att du är halt eller lytt, inte för att du är drabbad av sjukdom, inte för att du älskar honom... han går vid din sida, oavsett vad, för att han ÄLSKAR DIG! <BR/>Du vet min situation idag... varför tror du jag stannat hos SE? Det lättaste, och enklaste hade ju JAG möjligheten att välja... att gå! Varför gör jag inte det? Ja, därför att jag älskar honom! Den känslan, om man har fått möta den gåvan i livet, den störs inte av sjukdom och nöd. Skulle jag älska honom mindre nu när han är sjuk? Skulle han älska mig mindre om jag drabbades av sjukdom?<BR/>Min tillit till vår kärlek är orubblig.. jag vet att om situationen varit den omvända, så skulle han också ha stannat hos mig! Det är någonting jag är alldeles fullständigt övertygad om... för jag tror på hans kärlek till mig! Jag önskar verkligen av hela mitt hjärta att du ska finna den tilliten, och den tryggheten hos din C. <BR/><BR/>Du skriver att det vore värre att stå bredvid, och inte kunna göra något... så kände jag ofta förut förut, och jag vet inte hur många gånger jag tyckte det var orättvist att SE var den som drabbats.. jag tyckte att livet hade varit mer rättvist om jag hade blivit sjuk istället.. men då sa någon till mig: Skulle du vilja att SE hade varit tvungen att gå igenom det du går igenom nu? Då blev jag ganska tyst!! För jag visste ju hur det kändes att gå bredvid någon som man älskar, bara känna maktlösheten.. att inte kunna göra det man helst ville: bota sin älskade! Det är en av de saker som gör ont och tungt att bära när man älskar... men som man gör utan att blinka just för att man.. älskar!<BR/><BR/>Nu blev det här en lång kommentar, Ella.. men jag tänker på er så så ofta varje dag, och jag vill så gärna ge dig allt stöd jag bara nånsin kan.. <BR/><BR/>Stor stor och varm kram till er båda.. som kämpar så vackert!!Elisabethhttps://www.blogger.com/profile/07117671826900780500noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7075977102406583005.post-22152985458094144172007-11-17T11:11:00.000+01:002007-11-17T11:11:00.000+01:00Jag vet naturligtvis inte vad jag ska skriva här. ...Jag vet naturligtvis inte vad jag ska skriva här. Vill bara tala om att jag finns här ute någonstans och att jag tänker mycket på dig. Många gånger har jag också tänkt: "Tänk om detta hänt Ella innan hon träffade C. Hur skulle hon då ha klarat av det?"<BR/>Kramar till er båda!Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7075977102406583005.post-59336470032405253942007-11-17T10:16:00.000+01:002007-11-17T10:16:00.000+01:00Vaknade på morgonen med stresshuvudvärk och snurra...Vaknade på morgonen med stresshuvudvärk och snurrande tankar. Grubbel över krämpor och jobbrelaterad stress. Gick in här hos dig för att se om du hörts av.<BR/><BR/>Läser och läser. Läser om igen. Blundar och tänker; tänk om detta var mitt liv. Fylls av skräck, illamående och ... skam. Skam över hur lätt man glömmer att se till det som är bra, för att inte säga fantastiskt, i ens eget liv och bara går ner sig i det som inte är bra.<BR/><BR/>Som alla andra också skriver så har jag förstås inte några ord till tröst. Det vore dessutom förmätet att försöka "trösta". Det finns ingen tröst att ge. Bara omtanke, önskan om kraft och mod, samt att slå följe på vägen med våra kommentarer.<BR/><BR/>Något jag innerligen önskar är att du ska kunna släppa grubblet över varför C står kvar vid din sida. Mod är inte att vara "ensam och stark". Mod är att våga visa sin svaghet och lita på en annan människa. Sänk garden, släpp in honom, ta emot allt han kan och vill ge. Det är att hjälpa även C.<BR/><BR/>Känn att vi vandrar vid din sida.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7075977102406583005.post-84685650034521171002007-11-17T09:50:00.000+01:002007-11-17T09:50:00.000+01:00Vännen!!! Jag tror att ingen kan förstå eller sätt...Vännen!!! Jag tror att ingen kan förstå eller sätta sig in i fullt ut vad som måste pågå i dig just nu... Man kan försöka och kanske komma nära men inte mer...<BR/><BR/><BR/>Tänker på dig!!! Stor kram!!!Gnällspikar och livsflanörerhttps://www.blogger.com/profile/10384461043835833076noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7075977102406583005.post-25412610311165139002007-11-16T23:36:00.000+01:002007-11-16T23:36:00.000+01:00Åh min goa, goa vän... Bara tanken få mig att svin...Åh min goa, goa vän... Bara tanken få mig att svindla...o du ska försöka lära dig att leva med den...<BR/><BR/>Jag finns hela tiden i tankarna hos dig... nära dig o jag lämnar dig inte...<BR/><BR/>Varmaste bamsekramenDubbelörnhttps://www.blogger.com/profile/14724125243902109886noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7075977102406583005.post-55866888661525722232007-11-16T22:42:00.000+01:002007-11-16T22:42:00.000+01:00Ella.Jag har läst det du skrivit, men vet att inge...Ella.<BR/>Jag har läst det du skrivit, men vet att ingen som inte varit med om detta kan sätta sig in i det.<BR/>jag kan försöka, men det går ändå inte eftersom jag vet att det bara är att öppna ögonen eller tända ljuset så är allt som vanligt igen.<BR/>På natten tänder jag aldrig lampan när jag måste gå upp. Vill inte tända och vakna till riktigt. Därför går jag blundande till och från toan på natten.<BR/><BR/>Jag har inget att säga som kan trösta dig.<BR/>Kramar från Bollebygd<BR/><BR/>PS Jag ser inte heller vilka bokstäver jag ska skriva i granskningen. Det blir fel flera gånger.DSbollebygdsbohttps://www.blogger.com/profile/00138923296447883651noreply@blogger.com