tag:blogger.com,1999:blog-7075977102406583005.post1223467765436919644..comments2023-12-27T19:36:41.045+01:00Comments on Livet efter: Dags för tvivel igenEllahttp://www.blogger.com/profile/16133152654669320402noreply@blogger.comBlogger10125tag:blogger.com,1999:blog-7075977102406583005.post-91162395582827532852010-01-21T13:17:59.074+01:002010-01-21T13:17:59.074+01:00Hej... Detta var första gången jag läste din blogg...Hej... Detta var första gången jag läste din blogg, och detta inlägget gav mig många tankar. Dels för att jag själv sitter i en situation där jag har tvivel ang min sambos känslor.<br />Men det jag vill skriva till dig är:<br />När min farmor och farfar möttes var de båda två glada, friska, energirika unga människor. Men kort efter deras böllop blev hon förlamad i benen på grund av Sklerose. Många dagar låg hon i så svåra smärtor att det aldrig blev en "normal" och jämsidig vardag. Men även om farfar skulle ta henne till toaletten, klä på henne, klä av henne, bada henne och en massa annat... så älskade de varandra fortfarande, högt. Trots allt, så kunde man se hur de ändå på nåt sätt lyckades hålla kärleken vid liv till varandra. Visst var det tufft ibland, och många diskussioner kom ibland inom min familj. Men kärleken mellan dem två övergick allt. Efter 14 år i rullstolen blev hon mirakulöst frisk igen. Hon hade helt plötsligt inte Sklerose mer, efter ett möte i kyrkan. Efter den dagen så var hon alltid superenergisk och alltid positiv. <br />När jag blev äldre (tonåren), drabbades hon utav en svår blodpropp i hjärnan. Och så kom dem till den livsstilen igen: farfar skulle bada henne, ta henne till toaletten, klä av och på o.s.v. Och där fick jag själv se den ödmjukheten de hade mellan varandra. Det måste ha varit så svårt för farmor att sitta i den situationen igen, och inte kunnat göra någonting för sin älskade. Men på något sätt, så lyckades de alltid (som sagt) fylla rummet med jämsidig kärlek och tålamod.<br /><br />Jag delar detta med dig, för att du ska se att även förhållanden där den ena ger allt och den andra inte kan göra annat än att ta emot...kan vara det finaste som finns!<br />Ni är lyckligt lottade som har varandra...Jag önskar er allt gott i framtiden!! KramAnonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7075977102406583005.post-90868877754232548892007-03-23T08:30:00.000+01:002007-03-23T08:30:00.000+01:00CinapinaKlart jag inte blir sur på dig. Och ja, go...Cinapina<BR/>Klart jag inte blir sur på dig. Och ja, goda råd är lätta att ge och det är lätt att säga att ni alla har rätt men sedan handlar det om att känna det också.Ellahttps://www.blogger.com/profile/16133152654669320402noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7075977102406583005.post-85029591751733287302007-03-23T08:26:00.000+01:002007-03-23T08:26:00.000+01:00Hela förhållandet behöver inte vara jämlikt vännen...Hela förhållandet behöver inte vara jämlikt vännen.<BR/>Alla har olika förutsättningar.<BR/>Bara kärleken är den samma från er båda så får man ju hjälpa varandra därefter.<BR/>Tänk om ngt skulle hända C t.ex.<BR/>Att han hamna i rullstol.<BR/>Inte skulle du älska honom mindre för det. <BR/>Kärleken gumman, den övervinner allt bara man vill.<BR/>Nu är ju inte jag ngn som vet exakt vad som rör sig i ditt och hans huvud men inte tror jag han skulle gjort allt han gjort om han inte älskade dit vansinnigt mkt.<BR/>Att han ser blir sur ibland det är en självklarhet i hans kärlek.<BR/>Känner han tvivel från dig så är det klart att han blir frustrerad.<BR/>Tror nog han försöker allt han kan att visa sin kärlek och finnas för dig. LÅT honom göra det.<BR/>Ni har inte samma förutsättningar<BR/>Acceptera det så snart du kan och allt blir så mkt lättare.<BR/>Hmm lätt för mig att sitta här o försöka vara klok men hoppas du tar det rätt och inte blir sur på mig..<BR/>Kramiz<BR/>CinapinaAnonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7075977102406583005.post-71592718259020032192007-03-23T08:22:00.000+01:002007-03-23T08:22:00.000+01:00AnonymousTvivlen försvann. Jag vet. DubbelörnenDu ...Anonymous<BR/>Tvivlen försvann. Jag vet. <BR/><BR/>Dubbelörnen<BR/>Du har så rätt. Jag vet det med logiken men ibland kommer känslor som bara dyker upp. Helt ologiska. <BR/>Detta är inte rätt plats, jag vet men jag skulle gärna veta mer om ditt öde, jag har letat i din blogg men du skriver inte om det? <BR/><BR/>Annelie<BR/>Tacks snälla. Ja, du har så rätt. Men mitt självförtroende är i botten och då är det lättare att tvivlen gnager. <BR/>Men jag ska ta ditt råd (som jag sagt så många gånger förr) och försöka leva lite mer i nuet.Ellahttps://www.blogger.com/profile/16133152654669320402noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7075977102406583005.post-80007053765335636292007-03-23T00:14:00.000+01:002007-03-23T00:14:00.000+01:00Det är aldrig lätt att hålla ett förhållande i ett...Det är aldrig lätt att hålla ett förhållande i ett stadie.Jag skulle vilja säga att det går inte. Alla förhållanden bär på svackor av olika slag.Förälskelsen över går till kärlek,någonting djupare,någonting mer hållbart. Ett förhållande är något man måste vårda ömt och ta vara på,vilja ha det hållbart och hålla lågan vid liv.<BR/>Att Chris skulle känna att han "offrar" sig för dig är absurt.Jag menar då att han skulle tycka att han får göra så mycket gentemot dig är inte rätt,vaken mot dig eller mot honom. Vi ger och tar alla i ett förhållanden,av små gnabb/tjafs/bråk eller vad det nu är går vi förhopningsvis starkare ur och binds samman,men man får inte stanna upp där och trampa, det är då det blir risk för förhållandet.<BR/>Jag är övertygad till 100% att även om du inte tror att du kommer klara av vissa saker,så kommer du att fixa dom.Kanske inte som oss "synliga" utan på ditt sätt men minst lika bra.<BR/>Du får inte gå omkring och tro att han kanske inte älskar dig till 100 %,det gör han,annars hade han dragit sig ur för länge sen(missförstå inte).<BR/>Lev i nuet och njut av det,som en del andra säger imorgon kan läget vara helt annorlunda.<BR/>Ha det fint tillsammans med kärleken din och sov gott/KramAnonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7075977102406583005.post-77084342283740596212007-03-22T22:20:00.000+01:002007-03-22T22:20:00.000+01:00Instämmer helt med din anonyma "kända" vän skriver...Instämmer helt med din anonyma "kända" vän skriver... Blir nästan upprörd när jag läser... fast inte på ett negativt sätt.. :) Vi lever i ett multikulti förhållande, som jag faktiskt inte skrivit om i min blogg... Allt har definitivt inte varit rosenrött, eg ett rent helvete(!) i början o ibland även senare... Saker har hänt, sorg, sjukdom, deppression, ännu mer sjukdom... ändå så är vår kärlek starkare än någonsin!!! Vi vet var vi har varandra, vi vet att kärlek är något mer än förälskelse, något mer djupt, något mer innerligt. Där man inte behöver låtsas, inte behöver föreställa sig... Bara vara.. precis som man är. Det finns inga garantier för någonting här i livet! Har vänner som gått bort tidigt i cancer, andra hamnat i rullstol. Du blir sjuk idag, någon annan i morgon. Den som känner kärlek, precis som din C, vill visa det, här o nu... Hade han haft några tvivel så hade han aldrig visat sina känslor när han redan visste om din sjukdom... så kärlek handlar inte om perfekta förhållandet.... De finns inte...även om somliga försöker hålla skenet uppe... "Perfekta" förhållanden är dem som står ut med vardagens skavanker, sprickor o stå ut med den grå vardagen o fortfarande vill dela sitt liv med en...<BR/><BR/>Så mitt råd är knöka ner dessa negativa anti-misstro-funderingar o lev här o nu!!! Ingen vet om morgondagen finns för någon av oss... fråga mig... jag vet det...tyvärr... Kärlek är så stort o ska inte dissekeras ner i detaljer... :)<BR/><BR/>Kramar i mängderDubbelörnhttps://www.blogger.com/profile/14724125243902109886noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7075977102406583005.post-8137383915417234212007-03-22T22:10:00.000+01:002007-03-22T22:10:00.000+01:00Jag är tillräckligt gammal för att också ha varit ...Jag är tillräckligt gammal för att också ha varit med om ett antal förälskelser. <BR/><BR/>I somras var jag till exempel vansinnigt förälskad i en söt liten blondin på jobbet. Den förälskelsen är för länge sedan över och ersatt av något betydligt djupare, en känsla jag aldrig varit med om förr. <BR/><BR/>Det enda den kan jämföras med i någon liten mån är det jag känner för mina barn. Jag vill vara utan dem lika lite som jag vill vara utan dig. Allt annat är oviktigt.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7075977102406583005.post-71035209570712749712007-03-22T21:31:00.000+01:002007-03-22T21:31:00.000+01:00Anne-majTack för tipset. Ska kolla om jag kan hitt...Anne-maj<BR/>Tack för tipset. Ska kolla om jag kan hitta den.<BR/><BR/><BR/>Anonymous.<BR/>Tack. Tusen tack. *tårar i ögonen*<BR/>Gulle dig. Jag behövde påminnas om det här. Och nej, man vet ju aldrig vad framtiden har, kanske bäst att leva i nuet.Ellahttps://www.blogger.com/profile/16133152654669320402noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7075977102406583005.post-46001189337672300122007-03-22T21:16:00.000+01:002007-03-22T21:16:00.000+01:00Det är precis som om jag skulle ha skrivit. Tänk s...Det är precis som om jag skulle ha skrivit. Tänk så bra min familj skulle ha det utan mig. Med någon som har en normal inkomst, någon som kan ut och flyga på semestrar runt om i världen, någon som hittar på galna saker utan att må dåligt och vara totalt orkeslös en vecka efteråt. Efter drygt tjugo år finns min man fortfarande bredvid mig i sängen när jag vaknar på morgonen! Det finns ingen garanti för långa förhållanden, njut av det liv du har idag! C kanske blir rullstolsburen om två år och har större behov av din hjälp än du av hans - vem vet? Han blev inte kär i dig den dan´ du berättade om din ögonsjukdom, han var det långt tidigare har jag förstått efter att ha följt din blogg länge. Glöm den här dagen och sov gott, låt morgondagen bli en mycket BRA dag!<BR/>KRAM!<BR/>(Ville skriva detta anonymt, men du vet vem jag är)Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-7075977102406583005.post-18124429126855782032007-03-22T21:13:00.000+01:002007-03-22T21:13:00.000+01:00Intressant, det känns inte nytt för mig. Jag minns...Intressant, det känns inte nytt för mig. Jag minns själv hur det var att flytta ihop med maken. Jag började undra om jag hade gjort rätt och hur vi kom att se ut i framtiden. Jag tänker på en pocketbok som jag tycker är bra "Vi två hela livet" av anne-marie furhoff och lilly Olsson. Pocketbok. bra bok, inte såna stor svammiga självhjälpsböcker. Den tar med alla faser och så. Ja nu ska jag luta mig i fåtöljen och koppla av med TV. *kram* Gå sakta men säkert både mentalt och fysiskt bland flyttlådor:-)Anonymousnoreply@blogger.com